Brån

Skattelängden 1539 redovisar fyra bönder i Brån. På 1590-talet hade ytterligare en gård tillkommit. Antagligen var den äldsta bebyggelsen lokaliserad direkt vid älven, men närheten till älven var inte alltid till byns fromma.

Redan från 1600-talets början finns uppgifter om att älven svämmade över och tog med åkerjorden, ett problem som var ständigt återkommande. Byn hade åtminstone från 1632 en kvarn, där också bönder från närbelägna byar malde sitt mjöl. Vid indelningsverkets tillkomst i 1600-talets slut fick Brån två soldatrotar, nr 76 Nyman och nr 77 Hellman. Byns marker avvittrades åren 1785-86.

Enligt Pehr Stenbergs Umebeskrivning från tidigt 1800-tal låg bebyggelsen på två åsar, den ena tätt invid älven och den andra ett stycke innanför, med en liten dal som avdelade åsarna. Laga skifte genomfördes 1850-1852 och omfattade 19 hemmansdelar. Nio bönder blev skyldiga att flytta ut från bykärnan som då låg samlad i radbyform längs Umeälven. Gårdarna som flyttades ut förlades nordväst om bykärnan. Landsvägen anlades 1921-22. Som en markör i det öppna odlingslandskapet planterades en björkallé längs vägen året därpå. Allén är en av de längsta i landet.

Parstuga

Parstuga med utskjutande trapphus på Brån 3:24.

Lada och kontantförvaringsplats

Mejeriverksamheten i Brån började år 1872 och pågick fram till 1916. På bilden till vänster ses ladugården på fastighet 1:20, där den äldre timrade delen har brutet tak. Till höger ses den lilla byggnad som var mejeriets kassaskåp där kontanterna förvarades.

Brån i dag

Dagens bebyggelsestruktur uppvisar stora likheter med den bybildning som tillkom i och med laga skiftet. Gårdarna ligger i huvudsak tätt invid vägarna som följer de svaga höjdsträckningarna i landskapet. Bebyggelsen består huvudsakligen av traditionell jordbruksbebyggelse från 1800-talets slut och 1900-talets början. I nordvästra delen av byn finns ett antal villor från 1970-80-talet grupperade längs byvägen.

Ett öppet odlingslandskap omger bebyggelsen. Det sträcker sig från älven i öster till Brånsjön i väster. Den grunda slättsjöns frodiga stränder var förr betydelsefulla fodermarker. I dag är sjön en viktig fågelsjö och klassas därför som naturreservat.

Kulturmiljö

Den avgränsade kulturmiljön i Brån innefattar bebyggelsen och landskapet på ömse sidor av vägen, från Brån 3:7 i söder till 4:7 i norr. Gårdarna representerar ofta traditionell jordbruksbebyggelse från 1800-talets slut och 1900-talets början. Kännetecknande för miljön är bebyggelsens radbykaraktär, där landsvägen med dess unika björkallé är särskilt utmärkande. Det öppna odlingslandskapet som omger byn är mycket betydelsefullt, eftersom det förmedlar kunskap om ett månghundraårigt resursutnyttjande på den plats i kommunen som förmodligen först togs i anspråk för jordbruk.