Förhistorien och fornlämningar

Vårt län har varit befolkat i mer än 8 000 år. Efter att isen försvunnit var landskapet helt omvandlat och kalt, men i och med den värmeperiod som då inleddes kom landet att snabbt beskogas.

Förhistorien

När de första invånarna i Vännäs visade sig vet vi inte. Teoretiskt skulle de kunnat komma hit för 8 000 år sedan, som vi vet att de gjort i Vilhelmina och Jörn. De skulle då levat vid kusten, som vid denna tid låg på nuvarande 150 meters-nivån över havsytan (m ö h). En stor del av Vännäs var med andra ord täckt av havsvikar, och eventuella boplatser från tidsperioden ligger numera djupt inne i skogen. Några boplatser från denna tid har vi ej funnit i Vännäs. De delar som då utgjorde havsvikar är numera de områden med sediment som lämpar sig för odling. Den mest omfattande av älvdalarnas sedimentplatåer finns vid Umeälvens och Vindelälvens sammanflöden. I övrigt är landskapet starkt kuperat med stora skogsområden och rikligt med småsjöar, vattendrag och sankmarker.

De äldsta stenåldersboplatserna (5 000 - 4 000 f Kr)

För ca 6-7 000 år sedan låg kustlinjen på ungefär 100 m ö h. På denna nivå känner vi två boplatser vid Trinnliden, mitt emot Vännäs samhälle på motsatta sidan Umeälven. Här har gjorts fynd av skörbränd sten från härdar och kokgropar och rester efter redskapstillverkning av kvarts, s k avslag. Om vårt antagande att dessa hör samman med kustbunden fångstbefolkning, har vi här de äldsta boplatserna i kommunen.

Något tusental år senare finns vid 80-meters-kurvan ett stort antal lösfynd, dvs enstaka fynd, av stenyxor, knivar, dolkar och pilspetsar, vilka ligger längs bergskanterna mot slättområdena vid byarna Strand och Brån samt intill Bråns naturreservat. Inom detta intressanta område finns sannolikt även boplatser dolda i terrängen och kunde vi finna dessa, skulle livet i denna skyddade havsvik under en klimatiskt mera behaglig tid, kanske kunna beskrivas tydligare. Då, för 5 000 år sedan, var dygnsmedeltemperaturen 2-3 grader varmare, vilket gjorde att även ädla lövträd trivdes på våra breddgrader. Som en kvarleva från en varmare tid växer en liten hasselbuske på en skyddad plats i Bjurholms kommun.

Nya stentekniker och importerat råmaterial (2 000 f Kr - Kr f)

Under perioden fram till 2 000 f Kr försvinner kustkontakten, och havsnivån har nu sjunkit ner till ungefär 50 m ö h. Ett något kyligare klimat börjar inträda, och granskogen börjar därmed växa in från norr. Utmärkande för denna period, som vanligen benämns "bronsåldern", är en ny teknik för bearbetning av sten till redskap. Man använder nu främst kvartsit för spetstillverkning. Tidigare gjordes spetsar enbart av skiffer som slipades, och till skrapor användes främst kvarts.

Kvartsitspetsar tillverkades så att stenflisor slogs bort från ett stycke kvartsit tills den fick en lämplig form, slutligen trycktes de sista flisorna bort så att spetsen blev jämn och vacker. Här i Vännäs finns ett ovanligt fynd av spetsar, nämligen 35 stycken tillsammans, alla lagda med udden åt samma håll. Av dessa finns 28 kvar, förvarade på länsmuseet i Umeå. Fyndet gjordes 1940 vid Vindelälvens västra strand, strax norr om sammanflödet med Umeälven.
Ett nytt stenmaterial, flintan, dyker upp vid denna tid, då den importerades eller medföljde bondefolk som inflyttade från Sydskandinavien. Ett stort antal depåer av flintyxor har hittats i kustområdet. Även i Vännäs finns ett par fynd vilka gjorts i södra Nyby och nära Vitberget vid byn Strand.En boplats vid Erik-Ers kläppen i Berg innehöll, förutom skiffer och kvartsit, även flintavslag. Inga fynd av bronser finns registrerade inom kommunen.
Fornlämningregistret

Riksantikvarieämbetet ansvarar för fornminnesinventeringen och rikets fornlämningsregister. Under de senaste femtio åren har miljontals fornlämningar dokumenterats och registrerats runt om i landet. Registret är uppbyggt sockenvis. Det finns tillgängligt på Västerbottens museum i Umeå och på Länsstyrelsens kulturmiljöenhet.

Fångstgropar och fångstgropssystem — svårare att datera

Förekomsten av flinta eller slagna kvartsitspetsar på en boplats, gör att vi åtminstone kan datera föremålen till tiden mellan 2 000 f Kr och år 0. Svårare är det att datera de talrika fångstgroparna inom Vännäs kommun. Hittills har 120 gropar registrerats. Av tidigare undersökta och daterade fångstgropar vet vi att de använts från 5 000 f Kr fram till modern tid. De flesta användes dock under järnåldern.

Vid Pengforsen ligger två fångstgropssystem med sammanlagt 32 gropar. Här finns också två av de totalt sex boplatser som hittats inom kommunen. Troligen har man bott här ca 2 000 f Kr av fynden att döma, antingen permanent eller säsongsvis för att fiska och jaga. 4 km uppströms, vid Hällfors på Umeälvens östra sida, finns kommunens längsta fångstgropssystem, med 28 gropar. Ytterligare 4 km uppströms ligger ett tredje område med fångstgropar i rad. Detta består av 14 gropar.

Ett intressant fornlämningsområde hittar vi också vid Heden-Vännfors, invid Vindelälven. Här finns totalt 28 fångstgropar, men alla ingår inte i samma system, utan ligger mera utspridda. Inom området har man också hittat lämningar av äldre odling med parcellåkrar, numera skogbevuxet. I samma område har också gjorts lösfynd, bl a av en järnyxa och förekomsten av tjärdalar är riklig. Slutligen bör också nämnas ett fångstgropssystem beläget mellan Pengsjön och Ockelsjön vid Långmarksberget, där fem gropar ligger i rad.

Det märkliga med dessa fornlämningar är att det fortfarande finns trärester kvar i botten på groparna, vilka härrör från en s k sparkfålla som var till för att låsa fast villebrådets ben. Eftersom groparna är så ovanligt välbevarade, är det troligt att de tillhör en senare period, t ex järnålder - medeltid. Lämningar från järnåldern är för övrigt sällsynta i Vännäs, liksom i övriga delar av länet. Enstaka yxor och pilspetsar av järn har påträffats, men andra säkra lämningar saknas.

Fornlämningarna, de äldsta bebyggelselämningarna

Fornlämningar är rester efter tidigare generationers boende och näringsutövande. Vissa lämningar, exempelvis efter en fångstgrop, är kanske bara tre generationer gamla, medan andra fornlämningar kan ha varit övergivna i långt mer än hundra generationer. Sådana flera tusen år gamla fornlämningar är ofta väldigt fragmentariska, och vi får ibland gissa oss till vad de representerar. Inte minst därför är det viktigt att bevara våra fornlämningar. De är av oerhört stort värde för forskningen, men de fyller också en viktig pedagogisk funktion. Nedan följer en förteckning av de vanligaste fornlämningarna i kommunen.

Boplatslämningar

Lämningarna efter de forntida människornas boende varierar i karaktär beroende på när och hur man nyttjade platsen. Många gånger saknas synliga anläggningar efter bostäderna. I stället är det olika typer av boplatsmaterial som visar var man vistats. Skärvsten, som spruckit sönder efter upprepad upphettning och avkylning, är rester efter människors matlagning och bostadsuppvärmning, där de heta stenarna fungerade som värmekälla. Ibland visar brända, mineraliserade benfragment delar av det forntida kosthållet. Ett annat mycket vanligt boplatsmaterial är de stenflisor, avslag, som kom till när man tillverkade sina stenredskap. I dag påträffas dessa diffusa lämningar ofta i närheten av sjöar och vattendrag, men de finns även på andra ställen, ett stycke från vattnen. I sådana fall kan det röra sig om forntida kustboplatser, där landhöjningen lett till att boplatserna i dag kan återfinnas miltals från nuvarande kust.

Fångstgropar

Av de förhistoriska jägarnas olika jakt- och fångstmetoder är fångstgroparna de i dag tydligaste fornlämningarna. Groparna har huvudsakligen använts för jakt på älg, men också för vildren. Metoden att använda fångstgropar spänner över en sextusenårig period. Groparna kan ligga i långa rader, system, och spärrar då av än i dag kända viltstråk, t ex mellan ett berg och en sjö eller längs en huvudälv.

Hyddbottnar

På många håll i länet, inte minst i inlandet, började man för ungefär 6 000 år sedan att bygga bostäder som delvis kunde vara nedgrävda i marken. I dag kan de ses som runda eller ovala försänkningar med en vall kring kanten. Arkeologiska undersökningar i inlandet har visat att vallarna innehåller stora mängder skärvsten, och därför kallas dessa fornlämningar ofta för skärvstensvallar. Närmare kusten har liknande lämningar undersökts under senare år. De saknar den kraftiga skärvstensvallen, men torde ändå ha fungerat som bostäder.

Forntida gravar

I kustlandet, men också ett stycke in i landet, finns rösen och stensättningar, gravminnesmärken som byggts av sten. Skicket att begrava vissa människor i stengravar började för drygt 3 000 år sedan och fortsatte sedan fram till medeltiden.

Andra kulturminnen

Av de ca 150 fornlämningar, fynd och kulturminnen som finns registrerade i fornlämningsregistret (se faktaruta) är merparten från medeltid eller senare. Vanliga kulturminnen är tjärdalarna. De flesta är belägna längs Tvärån och hör samman med den omfattande tjärhanteringen under slutet av 1800-talet. Andra lämningar är t ex tomtningar och gropar i klapperstensfält, gränsrösen och andra röseliknande lämningar som vi inte känner funktionen av. Vissa platser har en tradition knuten till sig, och alla dessa lämningar är minnen av en svunnen tid med bruk och seder som övergivits och som vi därför vill värna och bevara åt framtiden.